Namnsammanställning, men vilka var deras mänskliga öden?
De flesta av mina förfäder var bönder, hemmansägare med egen gård, men en del var torpare eller nybyggare. Det fanns begränsade möjligheter i byarna till bra mark, vartefter tvingades de vuxna barnen bryta ny mark om de skulle kunna ha råd med egen familj och hoppas på en bättre framtid. Kanske ville man inte längre jobba som dräng/piga åt andra, kanske en längtan att bli sin egen. Det var mödosamt komma till plats där ingen bott tidigare, kanske bo i en grotta medan man arbetade för att få upp ett skjul, mindre hus och ladugård. En ko var ett måste för att kunna överleva.
Några är soldater eller kronobåtsman. Som kronobåtsman fick man sig tilldelad ett litet hus och lite mark, utifrån var båtsmanstorpet var placerat skulle byn skulle hålla med mat och uppehälle till båtsmannen och dess familj. Båtsmannen kunde dock bli uppmanad inställa sig till Kronan för värnplikt eller militär operation/kris. Många dog, oftare av sjukdom än krig. Dog mannen blev hustru och barn vräkta från båtsmanstorpet för att ge plats åt näste båtsman att överta torpet.
Släkten som kom inflyttande till Anundsjö från Västerbotten, Anders som suttit i fängelse efter att ha stulit en ko (varför? hunger??), hustrun Brita som kom från bättre familjeförhållanden där fadern var nämndeman, Brita som var företagsam, drev en butik som gick i konkurs. De hade det inte så bra efter att Anders avtjänat sitt straff. Brattsjö och att arbeta i skogen för Mo & Domsjö var en möjlighet att börja om på nytt.
Sedan har vi Erik Andersson som flyttar till Anundsjö från Mora, Dalarna. Erik kom till Anundsjö efter att ha träffat sin käresta efter att han kommit norrut i samband med flottning av timmer. Det förflutna i Mora kanske – i framtiden – knyts ihop med det förflutna i Mora-Nisse’s släktled bak i tiden, mammas stora idol som liten. Mamma hade en klippbok där hon klistrade in allt hon kunde hitta i tidningar om Mora-Nisse, en klippbok som är sedan länge saknad.